Först gången jag skulle sova hos Johan, jag var så himla nervös. Men jag tänkte att han är ju hur snäll som helst och han skulle ju inte direkt döda mig. Jag är stolt över mig själv att jag vågade sova där, annars kanske det inte skulle vara vi. Dagen var hur bra som helst, men jag var fortfarande rädd. Och det blev ju inte bättre av att några av mina tjejer ringde och berättade en sak, jag har aldrig varit sådär rädd i hela mitt liv tror jag. Jag satt och gungade i hans säng och var livrädd, jag ville bara att de skulle bli morgon så jag kunde åka hem.

Men sen kom den stunden, jag trodde jag skulle spricka. Det var på kvällen, eller natten. Klockan var efter midnatt och vi skulle sova. Då han frågade om vi skulle bli tillsammans. Jag kunde knappt säga ja, så glad var jag. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Jag älskar dig Johan, 13-03-2010 ett datum att minnas♥